(av Francesco Matera) röran av mötet mellan Libyens och Israels utrikesministrar i Rom som orsakade hårda sammandrabbningar i Tripoli och tvingade fram avstängning och åtal mot den libyska ministern Najla Mangoush, verkar det inte vara en fråga som har gått obemärkt förbi av regeringen i Tripoli. Det är faktiskt ingen slump att regeringen under ledning av Abdulhamid Dabaiba avvisade kandidaturen för en hög italiensk diplomat, föreslagen av Bryssel som EU-representant i Libyen.
Den italienske diplomaten, Nicholas Orlando, efter att ha vunnit en EU-tävling och kvalificerat sig först bland alla kandidater, fick han tyvärr inte godkännande från regeringen Abdulhamid Dabaiba. Värdnationens godkännande är en nödvändig förutsättning för att kunna installera någon utländsk representant.
Annat märkligt sammanträffande är att tvåan på listan är en högt uppsatt fransk diplomat som med största sannolikhet kommer att få Tripolis godkännande. Även i detta fall lyckas Frankrike stjäla något från Italien. Tvivel, eller snarare ond tro, smyger sig in i alla resonemang som kan göras om det rungande misslyckandet. För det är omöjligt att förstå hur en sådan förolämpning skulle kunna vara rimlig efter att Italien, i alla på varandra följande regeringar, alltid har stött regeringen i Tripoli utan att någonsin ge efter för smicker från Cyrenaicas mästare, general Khalifa Haftar.
Så man kan tro att bakom det rungande avslaget kan det istället ligga Frankrikes tysta hand som också i det här fallet samverkade under bordet för att stjäla det viktiga internationella uppdraget från sina italienska kusiner, och alltmer validerade ordspråket "ormsläktingar". Frankrike tål inte Meloni-regeringens italienska aktivism i Medelhavet och Afrika med förslaget från Mattei-planen. För att inte tala om Roms senaste möten med afrikanska länder dit Frankrike och Tyskland inte var inbjudna.
Ambassadör Orlando var den första bland kandidaterna som inte var av en slump: han befann sig i Riyadh, Afghanistan och Tel Aviv, sedan ambassadör i Kosovo, sedan utsedd av dåvarande utrikesminister Luigi Di Maio till italiensk specialutsände till Tripoli. Sedan efter att ha vunnit EU-tävlingen valdes han av unionens höga representant, Josep Borrell, som den mest kvalificerade personen att utföra den känsliga uppgiften i Libyen. Den spanske diplomatens mandat gick ut förra veckan Jose Sabadall och idag finns det fortfarande ingen EU-ambassadör i Libyen som väntar på att den andra på listan ska föreslås.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!