(av Massimiliano D'Elia) Den italienska premiärministern Giuseppe Conte är i Moskva idag, i ett mycket "hett" ögonblick för båda länderna. Italien letar antagligen efter en betydande bank mot bakgrund av två riktigt viktiga "frågor" för den gulgröna regeringens hälsa och liv. EU-kommissionens förkastande av den ekonomiska manövern och toppmötet i Palermo den 12 och 13 november för diskussionen om Libyearket.
Ryssland å sin sida är under press både för de ekonomiska sanktionerna som finns och för det senaste som Donald Trump har hittat, nämligen att upphäva INF-fördraget som sedan 1987 har förbjudit användning av mellanliggande ballistiska missiler. Moskva tänker på Italien eftersom det anses vara ett strategiskt land för sin geografiska position både från resten av Europa och från USA.
Den italienska delegationen består också av ett adekvat antal företrädare för olika italienska företag, cirka 20. 15 ifrågavarande handelsavtal värda 1,5 miljarder euro. Även två stora namn bland italienska företag, Pirelli, representerad av Marco Tronchetti Provera och Eni, med VD Claudio Descalzi.
Vi kommer att prata om bilateralt samarbete men också om Syrien och Libyen. Förhoppningen är att Putin kommer att kunna upplösa reservationen om deltagande i Palermo-konferensen den 12-13 november. Det skulle bli en framgång då den andra deltagarnas deltagande skulle öka. Ryssland är också mycket nära general Kalifa Haftar, notoriskt motsatt den italienska linjen och som mycket gärna skulle bojkotta toppmötet i Palermo till förmån för nationella val senast den 10 december, enligt de "oskrivna" avtalen i Paris, med al Sarraj, under regisserad av Emmanuel Macron.
Att ha Moskvas stöd vid toppmötet i Palermo skulle också innebära att ha Haftar, herren över Cyrenaica, medgivande och eventuellt deltagande. Liba-området, där migranter transiterar och där det finns många italienska intressen med Eni.
Frågan om att EU-kommissionen avvisar den ekonomiska manöverskottet och den kommande avbrottet av kvantitativ minskning av ECB: s president Mario Draghi, är en annan torn från den italienska regeringen, under tryck från den dagliga variationen i spridningsvärdet, alltmer tenderar att på uppsidan, konditionerad av stämningen av politik.
Den sända hypotesen om ryskt stöd på italiensk statsskuld (den ryska statsfonden är för närvarande värd 70 miljarder dollar) kan utgöra en tillfällig väg ut för regeringen, men en tom räkning för framtiden. De ryska förfrågningarna kan då och då bli mer och mer "pressande" och "farliga" för den italienska positionen, historiskt pro-atlantiska.