(av Gabriella DeMaio) Det senaste införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (så kallad RED II) av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara källor genom lagstiftningsdekretet av den 8 november 2021, nr. 199, kräver två överväganden: 1) en kort systematisk reflektion över digitaliseringspolitikens roll för att förenkla den byråkratiska apparatur som rör energisektorn och 2) en första kommentar om de digitala plattformarnas roll i energiomställningsprocessen i praktiken.
När det gäller den första profilen måste det sägas att de senaste årens reformer har försökt öka landets konkurrenskraft genom politik för att förenkla och påskynda administrativa förfaranden som syftar till att uppnå en effektiviseringsprocess för den offentliga förvaltningens verksamhet.
Faktum är att vikten av förenklingspolitik för att förbättra effektiviteten i den offentliga förvaltningen och lätta bördorna för medborgare och företag, är nu allmänt erkänd, både internationellt och nationellt.
Att förenkla innebär att lösa upp lagstiftningsmässiga, administrativa, organisatoriska knutar och är ett sätt att förbättra förvaltningens förhållande till medborgare, ekonomiska subjekt, sociala formationer, såväl som alla som verkar inom själva det administrativa systemet.
I detta perspektiv måste också de senaste årens reformer läsas, som har stärkt kopplingen mellan förenklings- och digitaliseringspolitiken och har tvingat fram, vid genomförandet av den administrativa åtgärden, användning av förfarandemetoder som kan utföras "enkelt, på distans och elektroniskt".
Å andra sidan är framtidens framsteg och spridningen av teknik processer som inte kan hindras eller tämjas, samtidigt som att utnyttja fördelarna med dessa processer utgör en hävstång genom vilken lagstiftaren kan utnyttja den digitala tidsåldern för att förbättra prestandan. av en offentlig förvaltning som över tid visat sig – inte alltid – nära medborgarna eller samarbeta med ekonomiska aktörer. Denna korta systematiska reflektion finner sin juridiska fällning av stort intresse för bestämmelserna i art. 19 och 21 i lagdekretet den 8 november 2021, nr. 199.
Den första bestämmelsen med titeln En enda digital plattform för anläggningar för förnybar energi föreskriver i själva verket att, genom dekret av ministern för ekologisk omställning, i samförstånd med Unified Conference, en enda digital plattform - skapad och förvaltad av GSE - för presentation av de framställningar som avses i artikel 4 i lagstiftningsdekretet den 2 mars 3, n. 2011, och därför a) i det enda bemyndigande som avses i artikel 28 i lagdekret nr. 12, b) i det förenklade tillståndsförfarandet och c) i meddelandet om gratis byggnadsverksamhet.
Bakgrunden till denna bestämmelse är att säkerställa att plattformen ger vägledning och hjälp längs alla stadier av det administrativa förfarandet och kan säkerställa interoperabilitet med IT-verktygen för presentation av applikationer som redan är i drift på nationell, regional, provins eller kommunal.
Därför bör användningen av digital teknik välkomnas som en möjlighet att garantera den offentliga förvaltningen - genom plattformen - att få kunskap och i realtid om stadierna i det administrativa förfarandet med fördelen av datakompatibilitet som skulle öka de positiva effekterna. Användningen av digital teknik inom energisektorn leder förhoppningsvis till en snabb och effektiv dialog mellan de förvaltningar som tar emot förfrågningar de quibus.
I syfte att förenkla och påskynda det administrativa förfarandet för förvaltningen av tillstånd som avser anläggningar för förnybar energi, planeras tredje stycket i den granskade artikeln enligt vilken, genom dekret av ministern för ekologisk omställning, i samförstånd med konferensen förenade , måste enskilda modeller antas för de tillståndsförfaranden som avses i artikel 4, punkt 2 i lagdekretet 3 mars 2011, nr. 28.
Också i detta fall framträder ett ledmotiv i den senaste digitaliseringspolitiken för administrativa åtgärder som bland annat bygger på standardiseringskriterier som, med utgångspunkt från art. 24 förordning lag n. 90 av 2014 fram till genomförandebestämmelserna i lagen 7 augusti 2015, n.124, föreskriver, för särskilda administrativa förfaranden, användning av enhetliga och standardiserade formulär för kommunikation och förfrågningar, tillsammans med delning av språk och begrepp, interaktion mellan organisationer och människor, interoperabilitet och applikationssamarbete.
Den andra bestämmelsen i fråga är art. 21 i lagstiftningsdekretet om införlivande av RED II-direktivet, med titeln Digital plattform för lämpliga områden, enligt vilken, för att garantera en adekvat stödtjänst till regionerna och de autonoma provinserna i processen att identifiera lämpliga områden och övervaka aktiviteter kopplade, med ett dekret av ministeriet för ekologisk övergång som ska utfärdas, med förbehåll för överenskommelse i Unified Conference, regleras operativa metoder för en digital plattform som skapats på GSE.
Även i detta fall framstår användningen av digital teknik som ett avgörande verktyg så att de berörda förvaltningarna - genom användningen av plattformen som innehåller all information och verktyg som behövs för att regionerna och de autonoma provinserna ska kunna koppla ihop och bearbeta uppgifterna för karakterisering och kvalificering av territoriet - kan ha en övergripande "bild" av de infrastrukturer som redan byggts och finns, på de som är auktoriserade och som håller på att auktoriseras, samt en uppskattning av potentialen och klassificeringen av ytor och områden.
Av det som lyfts fram i dekretet de quo framträder ett proaktivt tillvägagångssätt i användningen av förenkling och digitalisering inom energisektorn, med tanke på att en klok användning av de två politikområdena kan utgöra en vändpunkt för vår byråkrati och samtidigt, drivkraften för vårt lands tillväxt att effektivt försöka ta itu med utmaningarna med energiomställningen inom en snar framtid.
Vi kan därför avsluta med en positiv kommentar om detta tillvägagångssätt, med förhoppningen att det kommer att leda till en förbättring av dialogen mellan offentlig förvaltning, medborgare och företag och göra administrativa åtgärder mer effektiva i en strategisk sektor som energi.
Gabriella DeMaio, Energilag | Juridiska institutionen | Federico II - AIDR-medlem och medlem av AIDR-observatoriet för digitalisering av miljö och energi