Det möjliga uppdraget för den ekologiska övergången
(av Vito Coviello - AIDR-medlem och chef för Digital Technologies Observatory inom transport- och logistiksektorn)
År 2050 vann Europeiska unionen sin utmaning: det finns inga fler nettoutsläpp av växthusgaser som har infört ett ekonomiskt och finansiellt system som endast använder hållbara lösningar.
Energiförsörjningssystemet har helt omtänkts och omorganiserats och är nu rent inom alla sektorer: transport, industri, konstruktion, jordbruk, produktion och förädling av livsmedelsprodukter, vilket nu skyddar ekosystemen med en hållbar resursanvändning.
Det var inte lätt, men det uppnåddes också på andra kontinenter tack vare EU:s ledning.
Planeten är nu säker, och människors hälsa är också säker.
Inget land, ingen människa lämnades bakom eftersom hela mänsklighetens överlevnad stod på spel.
Det kan vara manuset till en kommande science fiction-film, inte katastrofal för en gångs skull, eller som vi alla hoppas, även om vi inte alla kommer att kunna se den personligen, början på tidningarna den 1 januari 2050, allt strikt online så klart.
Vi kan inte förutsäga framtiden, men vi måste tro på det för oss själva och för de generationer som kommer efter oss.
Europeiska unionen tror på det och förklarar med den nya Green Deal att man vill uppnå ovanstående mål.
Energiomställningen är en central punkt i programmet men det innebär en radikal förändring av vår livsstil, är vi verkligen redo att göra det?
Om vi försöker föreställa oss övergången under de kommande 30 åren som en mellan generationens stafett, måste vi vid det första stafettbytet mellan den nuvarande generationen och nästa ha visat att vi framgångsrikt har startat planen, särskilt i Italien.
Figur 1 visar på hög nivå hur Europeiska unionen avser att uppnå omställningen och omvandla ekonomin för en hållbar framtid.
Figur 1. European Green Deal-källa:: "https://eur-lex.europa.eu/legal-content/IT/"
Förbundet kommer uppenbarligen inte att begränsa sig till att bara lansera de nya åtgärderna och säkerställa planens ekonomiska täckning, utan kommer att samarbeta med alla medlemsländer och kommer att se till att planen genomförs effektivt och inom de förväntade tidsramarna.
Italien, liksom de andra länderna i unionen, kommer att behöva presentera sin ekologiska övergångsplan, som ger gott om utrymme för innovationer, men med stor uppmärksamhet på miljöpåverkan.
Vi måste börja med den nationella planen för återhämtning och motståndskraft (PNRR) 2021-2026 och sedan fortsätta mot de viktigaste milstolparna 2030 och 2050, och skicka stafettpinnen till kommande generationer utan avbrott.
FN:s 2030-agenda är den tidtabell som undertecknades 2015 av FN:s 193 medlemsländer och inkluderar 17 mål för hållbar utveckling som vi kan reducera till tre grundläggande och oskiljaktiga dimensioner för att genomföra hållbar utveckling: ekonomisk tillväxt, social integration och miljöskydd.
Europeiska unionen har med sin Green Deal utarbetat handlingsplanen som går längre än 2030 och har som mål att vara den första nollutsläppskontinenten 2050: inga nettoutsläpp av växthusgaser, ekonomisk tillväxt skild från resursanvändning och ingen plats, ingen person som kommer att bli kvar i denna process att närma sig målet.
Med tiden har vi alla blivit medvetna om både det tillstånd av miljöförstöring som planeten befinner sig i och de utlösande orsakerna: kontinuerlig avskogning för att ge plats åt prärier och boskap, överdriven konsumtion av kött, okontrollerad exploatering av resurser, överdriven användning av härledd energi fossil, dålig användning av alternativa energier, obalanserad industriproduktion vad gäller resursanvändning och mycket mer.
Det är fascinerande att tänka på att under de kommande trettio åren kan en 360-graders vändning uppnås och att mänskligheten kommer att förbjuda alla ekonomiska, politiska och sociala konflikter och uppnå ett så utmanande mål.
Det är fascinerande men vi måste tro på det om vi bryr oss om vårt och kommande generationers öde: vi måste lämna ett arv från en planet där vi kan fortsätta att leva.
Det är också lätt att förstå att digitaliseringen av processer kommer att spela en grundläggande roll i denna utmaning, men har vi någonsin ställt oss frågan om digitaliseringen också förorenar?
Den här frågan kan verka malplacerad i ett så komplicerat ögonblick där det är viktigt att säkerställa tillväxten av digital teknik och de färdigheter som krävs för att använda den.
För att rensa fältet från alla tvivel är det digitala och dess tillväxt oumbärligt inom Green Deal, men vi måste också vara medvetna om att det inte är lösningen på alla sjukdomar och att dess korrekta användning också bidrar till att minska föroreningarna.
Nedan är ett intressant avsnitt från en artikel skriven av Guido Rancilio i Avvenire:
”... Jag vet inte hur många som har märkt det, men på mindre än två månader har vi gått från ett överskott till ett annat. Även de som ansåg det digitala orsaken till allt ont har upptäckt hur användbart det är. Men nu står vi inför det motsatta problemet.
Faktum är att ett av de största misstagen vi kan göra inom digital teknik – tillsammans, som vi har nämnt, med att betrakta den som orsaken till alla problem och ondska som drabbar oss – är att uppleva den som ett slags magiskt verktyg. Något som kan ge oss "superkrafter".
I tider av pandemi har även de som kritiserat den hårt upptäckt att med de digitala verktyg som står till vårt förfogande kan vi enkelt göra fantastiska saker. Men det är bara för det mesta sant. Eftersom digitala verktyg verkligen låter dig göra många saker (ganska enkelt), men tekniken ensam är aldrig tillräckligt. Att ha upptäckt livesändningar på Facebook och Instagram eller videochatttjänster som Zoom är bara en del av lösningen på problemen..."
Digital är därför inte orsaken till allt ont eller lösningen på alla problem, men det är verkligen oumbärligt på vägen mot #PlanetEarth2050-färdplanen.
Digital kan bidra till föroreningar om vi förstår varje källa som produceras av dessa verktyg.
Vi måste särskilja de två källorna till digitala föroreningar: den ena kopplad till produktionen av alla digitala verktyg och den andra kopplad till Internets funktion, men det är säkert att den digitala sektorn också släpper ut betydande mängder växthusgaser, liksom andra former av föroreningar och resursförbrukning.
När det gäller produktion av digitala instrument finns det ett behov av att utvinna sällsynta material som yttrium och lantan som finns i skärmar och batterier. När det gäller internets funktion så finns det miljarder människor anslutna som förbrukar energi och många datacenter och servrar som vi använder för datahantering.
Digitala föroreningar måste hanteras i termer av återvinning av de använda materialen, balansering av resurser och energibehov måste tillgodoses med alternativa energikällor.
De senaste åren har e-handeln ökat kraftigt med en åtföljande ökning av logistik- och förpackningstjänster: denna kraftiga ökning av föroreningarna (vägtransporter, pappers-/plastförpackningar som ska kasseras) kommer också att behöva hanteras under de kommande åren: vi talar om drönare för leveranser och mindre förorenande lösningar för förpackningar.
Vår framtids Hashtag är därför: #PianetaTerra2050, Innovation ja men utan miljömässiga återverkningar - det möjliga uppdraget för den ekologiska omställningen.