Centrala mänskliga resurser och teknik
(av Davide D'Amico MIUR verkställande direktör och AIDR-direktör) I detta extremt komplexa ögonblick i vårt land efter COVID-19-problemet var de flesta av de offentliga och privata arbetarna tvungna att ändra sitt arbetsläge genom att byta till smartbearbetning, som antagligen kommer att fortsätta som ska tillämpas också efter den 18 maj.
Detta innebär att offentliga förvaltningar och företag måste göra lämpliga strategiska val för att stödja ett annat sätt att arbeta över tid, säkert baserat på investeringar i teknik men också och framför allt på vikten av olika faktorer, kopplade till särskilda egenskaper hos "mänskligheten", som det kommer att bli alltmer nödvändigt att hänvisa till.
En av dessa egenskaper är "känslan av tillhörighet", som måste återupptäckas, den känslan av stolthet över att vara en del av ett samhälle av människor som arbetar i offentliga förvaltningar och företag, för ett allmänt kollektivt intresse i vårt land. Ju mer en offentlig förvaltning eller företag har förmågan att bygga, stödja och stärka känslan av tillhörighet, desto mer kommer det att bli positiva resultat och offentligt värde, privat värde och därmed också värde för landet kan uppnås.
Om vi är medvetna om detta, måste vi bekräfta att ”människors” roll i framtiden blir alltmer central.
Att ta hand om dina medarbetare måste personalen vara det strategiska vägledande målet för varje PA och företag. I denna mening är det nödvändigt att "bygga" och / eller "bygga upp" ett förtroendeförhållande med personalen. Detta innebär till exempel att tänka på deras hälsa och säkerhet, deras kontinuerliga professionella utveckling och förbättring av meriter.
Därför har företagets och den offentliga HR-funktionen ett stort ansvar och har en stor möjlighet för närvarande också att vidta tillräckliga åtgärder som nödvändigtvis måste börja från förbättring av professionella färdigheter och engagemang samt från strukturella ingripanden i utbildning.
Om du seriöst och noggrant vill ta itu med frågan om smartbearbetning i fas 2 efter katastrof måste du nödvändigtvis fokusera på riktade träningsåtgärder, inte bara för kollaboratörer utan också på alla ledningsnivåer, särskilt på utveckling av transversala färdigheter, ofta försummat och korrelerat med: autonomi, självförtroende, flexibilitet / anpassningsförmåga, motstånd mot stress, förmågan att planera och organisera sitt arbete eller andras arbete i fallet med chefen, ansvara för ens eget professionell uppdatering, arbete mot mål och uppnå resultat, anda av initiativ, kommunikationsförmåga, teamarbete, problemlösning, ledarskap.
Utan dessa färdigheter kommer det att vara svårt att gå från en kultur för uppfyllande (baserad på arbetstid) till en resultatkultur (fokuserad på att uppnå mätbara och utmanande mål), som fullt ut gifter sig med ”smartworking” -metoderna.
Till människors centrala roll måste vi självklart lägga till temat för den infrastrukturella, tekniska och kulturella digitala klyftan, som för smartbearbetning också kan orsaka problem med komplex lösning.
Den senaste ISTAT-rapporten från 2019 ger oss en genomsnittlig andel familjer som har en 74,7% bredbandsanslutning (78,1% i storstadsområden), vilket belyser hur, i Italien, den digitala klyftan om infrastruktur av kommunikationsnätverk är fortfarande en kritisk fråga trots de ansträngningar och strukturella investeringar som hittills gjorts. Uppgifterna om territoriell täckning av familjens hem i bredband (upp till 30 Mbps i nedladdning) och i ultrabredband (från 100 Mbps till 1 Gbps i downolad) visar en procentandel på 96% respektive 45,4% på nationell nivå (källa http://bandaultralarga.italia.it/). Dessutom finns det en situation med ojämn täckning på det nationella territoriet, vilket också leder till att accentuerande olikheter mellan anslutningar mellan olika städer och regioner, för att inte tala om bergsområdena och Apenninområdena.
Beträffande den tekniska digitala klyftan hänvisas istället till personalens personliga anslag och till de verktyg som tillhandahålls av företag eller offentliga myndigheter för smartbearbetning, ofta inte tillräckligt för att garantera en effektiv arbetsprestanda.
Det kan till exempel hända att en anställd i den offentliga förvaltningen måste dela sin personliga dator eller surfplatta med sin son som samtidigt måste ta lektioner för distansundervisning. Eller att företaget inte har köpt tillräckliga programvarutjänster för att göra det möjligt för sina medarbetare att arbeta effektivt på distans. Om vi lägger till detta den kulturella digitala klyftan (endast 29% av internetanvändarna i åldersgruppen 16-74 år har höga digitala färdigheter), också gynnad av en mycket hög medelålder för vårt land, kan vi föreställa oss hur mycket under dessa förhållanden är det svårt att tänka på ett verkligt effektivt smartarbete idag, liksom att säkerställa dess hållbarhet över tid. Det är därför nödvändigt att fastställa offentlig politik som också syftar till subventionen för instrumentella anslag för offentliga och privata anställda och för företag, särskilt de medelstora små, utan att försumma ingripanden i spridningen av en digital kultur över hela det nationella territoriet.
Slutligen kan vi inte försumma riskerna med smartbearbetning, av vilka vissa avser hälsa som till exempel arbetsrelaterad stress, problem med frånkoppling, för vilka det är viktigt att definiera adekvata genomförandeföreskrifter och de som är förknippade med isolering och risken att förbli utanför organisationens och relationens dynamik hos företag och offentliga förvaltningar. För att mildra risken för isolering från relationsdynamiken i organisationen är det möjligt att uppmuntra kommunikationsåtgärder även på avstånd, med syfte att stärka relationen mellan chefer och kollaboratörer genom en översikt över de eftersträvade målen och de relaterade effekterna, i termer också social och påverkan på det land där arbetsverksamheten genomförs.
Trots detta är det inte möjligt att tänka på smartbearbetning som en verksamhet som uteslutande utförs "utanför institutionen". Det är faktiskt viktigt att garantera stunder på kontoret, i närvaro där det är möjligt att stimulera möten i de så kallade "kaffepauser", som utgör "viktiga ögonblick" i arbetslivet, där samtidigt aktivering av "5 sinnen" det hjälper till att växa organisationen genom implicit kunskap och delat kritiskt tänkande.
Av den anledningen kommer den verkliga utmaningen med smartbearbetning alltmer att inriktas på att uppnå en tillräcklig balans av arbetsaktivitet i närvaro och online, och se till att identifiera metoder, processer och tekniker som kan kombinera arbetsorganisation för mål med den nödvändiga garantin för en hållbarhet för mänskliga relationer och värderingar och kunskapsdelning.